Till Amandas pappa från hans dotter
Som en bro ger trygghet att bära
har du gjort med kärleken till dina nära
Du dammade av löparskorna, sprang och lämnade det här livet
men precis som brons trygghet kommer jag alltid ta din kärlek för givet
har du gjort med kärleken till dina nära
Du dammade av löparskorna, sprang och lämnade det här livet
men precis som brons trygghet kommer jag alltid ta din kärlek för givet
H&M har snott min leopardgris!
Min älskade gris överst, Carolina Gynning bär H&Ms sämre kopia
Har du gjort nåt kulturellt på slutet?
Jag kan se tillbaka på ett jullov fyllt av tveksamma beslut. Beslut angående min kultur-konsumtion till exempel. Jag har avverkat endast 82 Kalle Anka-tidningar, en Bamsedito men hela 2,5 onödiga sidor ur Per-Olov Enquists Ett Annat Liv. Utan dessa hade jag säkert hunnit med minst tre Kalle till.
Förbannat.
Om arternas uppkomst
Hängde bland societeten på Max E4:an inatt medan jag väntade på en taxi. Brukar sällan ta taxi då jag begåvats med vingar, men när temperaturen börjar närma sig den absoluta nollpunkten kan även en principfast fågel som jag slå latsidan till. När man i väntans stund samtidigt kan få ta del av ett stycke historia måste det ses som försvarbart.
För på Max klockan 02.30 genomgår 2000-talsmänniskan en fascinerande och rent arkeologisk regression.
Hur det går till övergår alla tidsregler och framförallt mitt förstånd. Men här och ingenstans annars kan du hitta livs levande, vrålande Homo Erectus som kastar föda sprungen ur modern tid på väggarna, firar kvällens jaktlycka med ett gängslagsmål eller utför parningsdanser med könsmogna (?) artfränder till rytmer från det förgångna.
Det är sannerligen respektingivande eller i alla fall skrämmande varelser de där Homo Erectus (i vissa fall Homo Erectus minus Erectus plus en twist, eftersom långt ifrån alla står upprätt men få använder alla fyra) men helt enligt det darwinistiska tankesättet är det tyvärr få av dessa som når vuxen ålder eller ens en taxi hem. Råstyrka behöver inte betyda överlevnad.
- Inte på mitt skift i alla fall, tänkte jag hånfullt, snodde en framför deras tjocka pannben och förde utvecklingen vidare.
LAN update
LAN-gemenskapen förblir ett mysterium. Undertecknad blev inte ens insläppt i lokalen. Bror med sällskap hoppade ur bilen i farten och när jag förtvivlat bad om att få inspektera tittade han på mig och sa:
- LOL. Tack för skjutsen din n00b!
Sen knäppte han den första Jolten och det var det sista jag såg av honom. Låtom oss be för hans hälsa och tillägna World of Warcraft-jävulskapet en låt. This is for you, taking my brother away from me.
Konsten att vara en social kameleont
Min andra lillebror har precis inte frågat om jag vill vara med på hans och hans polares inte jätteroliga LAN. I dagarna trenne ska det spelas WoW, Runescape och Spindelharpan och fan och hans släktingar och brorsan är hög av lycka. En aldrig sinande tillgång på Jolt, trestaviga förkortningar, fyrkantiga ögon och illaluktande tonårspojkar är hans definition av nirvana.
Jag personligen har svårt att se det fantastiska i det, men som den skjutjärnsbloggare jag är har jag lovat att köra dit dem med tillhörande maskineri idag för att inspektera hur det faktiskt går till på en sån mysko sammankomst.
This is Flamingon, for Flamingon Vill Mer, reporting IRL.
I'll BRB.
AFK.
;-P
Kött på rulle
Min lillebror har precis avslöjat vad han anser att höjden av lyx är - att ha oxfilé på rulle som skitpapper. Det bör tilläggas (om någon skulle bli inspirerad) att vanan kräver en obegränsad tillgång på underkläder, av anledningar som ni säkert kan tänka ut själva. Tanken är så osmaklig att den framkallar uppstötningar men ja, han kanske har rätt.
Då lät Herren snö falla över Umeå..
Uppehåll. Det snöar inte.
Jag skäms lite men andas ut. Har nästan gått och väntat på nederbörd i form av amfibier eller svavel och att nån slags lieman med vingar skulle knacka på dörren och ha ihjäl mig. Den förstfödda.
Har jag då brutit mitt nyårslöfte?
Nyårslöfte
Nyårslöfte 2010: Jag ska fortsätta att vara precis samma underbara Flamingo som året innan.
Nu har jag avslöjat mitt något kontroversiella nyårslöfte inför hela stora cyberrymden. Mitt syfte med detta är att ni ska kunna se till så att jag inte fuskar. Skulle ni se minsta tendens till fusk kräver jag att ni gör mig medveten om detta fortare än kvickt.
Nu har jag avslöjat mitt något kontroversiella nyårslöfte inför hela stora cyberrymden. Mitt syfte med detta är att ni ska kunna se till så att jag inte fuskar. Skulle ni se minsta tendens till fusk kräver jag att ni gör mig medveten om detta fortare än kvickt.
Imorgon heter året 2010
Den mest överskattade dagen på hela året är här. Grattis på nyårsafton!
Att vara en flyttfågel.
Jag älskar mig själv högt och tycker att jag gör det mesta bättre än bra. Men ibland måste jag förbanna min natur. Jag har en fjäderlätt kropp och vingar vilket gör att jag inte är låst till marken på samma sätt som alla ni andra dödliga. Fantastiskt! Skulle väl ni också vilja ha.
Men lägg till ett guldfiskminne på det och ni har helt plötsligt en medfödd besatthet av att flytta hela tiden. Idag fick jag det bekräftat igen.
Det. Är. Så. Jävla. Jobbigt.
Aloe vera är botet mot allt ont
Eftersom att mina fötter är smått missbildade så tyckte min mor att de skulle må bra av att få lite fotvård. I morse utnyttjade jag min julklapp och fick fötterna rengjorda, filade och insmorda för dyra pengar.
Fotkvinnan var galen i aloe vera och ville att jag skulle smörja hela min kropp med det, båda invärtes och utvärtes. Jag har svårt för fanatiker som inte har belägg för sina påståenden så jag var självklart tvungen att fråga om det fanns några vetenskapliga bevis för att mirakelväxten verkligen fungerade så bra som hon påstod. Då så sa hon lite snorkigt att "Aloe vera är ju faktiskt bara en växt, hur ofta forskar man på en apelsin eller en gurka?". I och med det dumma svaret köpte jag inte en enda aloe vera-produkt, trots att hon påstod att jag hade 2-3 kg (!) slaggprodukter i tarmen som behövde rensas ut...
En mirakelplanta
Fotkvinnan var galen i aloe vera och ville att jag skulle smörja hela min kropp med det, båda invärtes och utvärtes. Jag har svårt för fanatiker som inte har belägg för sina påståenden så jag var självklart tvungen att fråga om det fanns några vetenskapliga bevis för att mirakelväxten verkligen fungerade så bra som hon påstod. Då så sa hon lite snorkigt att "Aloe vera är ju faktiskt bara en växt, hur ofta forskar man på en apelsin eller en gurka?". I och med det dumma svaret köpte jag inte en enda aloe vera-produkt, trots att hon påstod att jag hade 2-3 kg (!) slaggprodukter i tarmen som behövde rensas ut...
En mirakelplanta
Postjulstress
Jag begår mentalt självmord genom att bege mig ner på stan för andra dagen i rad för att se på alla smutsiga människor som köar i timmar för att få köpa förra säsongens kläder till realisationspris. Själv går jag och sätter mig på ett café i goda vänners lag där jag är på säkert avstånd från kaoset. Men bara vetskapen om vad som pågår i butikerna några meter bort får mig att känna av mitt magsår. Julhetsen fortsätter och likt innan jul så vägrar jag, inte särskilt vänligt MEN bestämt att ta del av den. I mina tankar är vi tusentals som gör uppror och marcherar på gator och torg under parollen "lugn och frid åt julsverige". Åh, vilken vacker dröm!
Hell Olles spår!
Det finns bra människor och så finns det hjältar. Jag skulle vilja tillägna en av de senare, 83-årige Olle Jonsson i Umeå, några rader.
Sedan nån gång på 70-talet har denne man outtröttligt skött skidspåren utanför Klockarbäcken så klock(!)rent att han idag omnämns som något av en Ume-åkarnas gud. När studenterna gnyr och gnäller över att kliva upp innan nio på förmiddagen för att gå och parkera oss vid ett fikabord har Olle redan varit uppe några timmar och förberett miltalet skidspår för oss Gustav Vasa-fans i stan. Inte tar han betalt heller, dumsnuten. Utan Olle hade vi förpassats och försmäktat, kanske också ruinerats på Nydalas dyra konstsnö. Nu sköter UIF om alltihop men urfaderns själ lämnar inte spåren.
Jag tycker vi reser oss upp och tar av oss hatten för en riktig vardagshjälte, som värmer många hjärtan i vinter. Puss på dig Olle!
24:e dec - Julafton och björnar, jultecknen av alla jultecken
Dopparedan är här, som vi har väntat. Jag vet redan att den här dagen kommer bli precis som alla andra julaftnar i mitt liv. Vi håller nämligen hårt på traditionerna i vår familj (läs alla utom jag). Trots att det var många år sedan jag flyttade hemifrån och passerade barnstadiet så började morgonen i vanlig ordning med att jag och syskonen märkte att tomten hade varit på besök och lämnat paket i våra julbjörnar. Eller tomten och tomten, vi vet faktiskt att det är mamma som lägger paketen i björnarna men hon skulle bli så besviken om hon visste att vi visste så vi fortsätter at låtsas. Störtlöjligt, jag vet.
Min julbjörn, den enda som har kvar toffsen på luvan.
